Qvidja har varit en bondgård i flera århundraden. På ett för en levande miljö typiskt sätt har byggnadsbeståndet med tiden förnyats och kompletterats. Byggnaderna är mångsidiga, byggda vid olika tidpunkter och för olika ändamål. De bildar sina egna gårdar på basis av vad de är till för: slottsgården, hushållsgården, sädesgården och arbetarnas bostadsgårdar.

Den äldsta bevarade byggnaden på Qvidja Gård är stenslottet från 1400-talet. På tomten finns ändå också resterna av en forntida brygga, så människor har bott och byggt här åtminstone sedan 500-talet. Under århundradena har byggnader också försvunnit från gården: om de nyare finns det information i gamla arkiv och inventeringar av byggnadsbeståndet, men för att hitta de äldre skulle det krävas arkeologiska utgrävningar.

År 2015 gjordes en utredning över Qvidjas byggnadshistoria. Ansvarig för utredningen var Saatsi arkkitehdit. I utredningen hittar du mer detaljerad information om Qvidjas byggnadsbestånd och historia.

SLOTTET

På östra sidan av Qvidjas gårdsområde står ett gråstensslott. Det första byggnadsskedet inföll på 1470-talet och på 1500-talet fick slottet två våningar till.

Slottets huvudstomme har tre våningar, och på sydsidan finns en tvärflygel med två våningar. C. J. Gardberg, som bekantat sig med slottets bygghistoria och senare valts till huvuddirektör för Museiverket, säger att slottet är Finlands bäst bevarade stenbyggnad från sena medeltiden och 1500-talet.

Som andra stenslott från medeltiden har Qvidja slott också antagligen använts för försvar. Öppningarna i dess fasad är riktade mot slottsgården.

När slottet rustades upp på 1500-talet inreddes i nedre våningen en trapphall och en slottsstuga på huvudstommens sida och två kamrar i tvärflygeln. För övervåningen användes samma grundplan, så att huvudstommen fick en festsal och tvärflygeln kamrar.  Inomhusytorna kläddes med tegel, och rummen fick öppna spisar.

Salarna har haft fönsteröppningar åt flera håll. De dekorativa målningarna på väggarna och takbjälkarna antas ha hört till reparationsarbetet som gjordes inför Gustav Wasas besök år 1555.

I slutet av 1600-talet var slottet inte längre en huvudbyggnad man bodde i och det började förfalla. I slutet av 1700-talet restaurerades slottet till ett spannmålsmagasin, och det fungerade som ett sådant fram till mitten av 1900-talet. Användningen som spannmålssmagasin gjorde att slottet var till nytta och det är delvis därför det har bevarats.

På 1990-talet reparerades fasadens puts, spannmålssilorna i inomhusutrymmena revs och en mellanvägg byggdes i övervåningen för att skapa en fast lagerlokal.  Inomhusutrymmena städades, möblerades och togs i festbruk på deltid.

HUVUDBYGGNADEN

Mitt emot slottet, på västra sidan av slottsgården, står Qvidjas huvudbyggnad. Timmerbyggnaden har skapats i intervaller: den äldsta delen, källaren, är möjligtvis redan från 1500-talet – från samma tid som de översta våningarna i slottet. Bostadsvåningen ovanför källaren är byggd senast i början av 1800-talet. Huset blev huvudbyggnad senast på 1800-talet då Anders Johan Prytz änka Hedvig Maria styrde på gården.

I norra ändan av den äldre flygeln i syd-nordlig riktning finns en nyare och större flygel i öst-västlig riktning. Båda är byggda på en sockel av natursten, av timmer som har beklätts med fasadpanel och taklagts med sadeltak. I det inre hörnet mellan den nya och den gamla delen finns en lång och öppen veranda som blev färdig på 1860-talet.

Huvudbyggnaden har utvidgats, reparerats och byggts om under flera århundraden. I alla utrymmen kan man se de olika lagren. De flesta byggnadsskedena kan beskrivas som de mest avancerade för sin tidsperiod.

Numera ligger Qvidjas kontor i huvudbyggnaden.

KAPELLET

Bredvid slottet finns en liten byggnad som numera är ett kapell. Tidigare har byggnaden hunnit fungera både som bryggeri och som verkstad. 

Byggnaden nämns redan i Qvidjas första kända inventering från år 1683. Gårdens dåvarande ägare Carl Falkenberg af Trystorp lät bygga den som ett bryggeri, och den fungerade som ett sådant åtminstone fram till 1750-talet. Bredvid byggnaden finns en jättegryta, och det är möjligt att platsen valdes just därför: jättegrytan kunde användas för att förvara bryggeriprodukterna svalt.

Bryggeriet förvandlades till en verkstad under 1800-talet, antagligen på 1860-talet när Qvidja bytte ägare.

Alexander Vilhelm och Margareta af Heurlin lät i början på 1930-talet göra om verkstaden till ett kapell. Kapellet designades av statsarkeologen och professorn Juhani Rinne. Ässjan revs och tegelgolvet lades om, väggarna rengjordes, kalkades och dekorerades med målningar i medeltida stil.

Målningarna designades av konservator Oskari Niemi. Gångjärnen på ytterdörren med ekpanel samt porten av järn bakom den är tillverkade av företaget Kaune i Åbo. Bänkarna är tillverkade i Åbo av herrgårdens eget virke, och altarkorset har skulpterats av Ernst Zachrisson som bodde på Qvidja. Nätet av koppar och mässing ovanpå kaminen har tillverkats av Qvidjas smed Georg Ottoson år 1933.

Den finska församlingen i västra Åboland arrangerar ibland mässor i kapellet. På dess bänkar finns det rikligt med utrymme för några tiotals personer att sitta.

BOSTADSHUS

Utöver huvudbyggnaden finns det tre bostadshus på slottsgården. Trädgårdsmästarens hus är från 1890-talet, och det är tillverkat av virke från herrgårdens eget ångsågverk. Gula villan som på 1880-talet byggdes som ett mejeri omvandlades till ett bostadshus på 1930-talet. Lite längre bort ifrån de andra byggnaderna står Inspektorns hus som är byggt på 1870-talet.

Skepparbacken, sydväst om slottsgården, blev ett bostadsområde för arbetare i mitten av 1800-talet. Då byggdes Bagarstugan och den byggnad som stod där det nuvarande Algots hus finns. De nuvarande bostadshusen blev färdiga på 1910–1920-talet: Samppalinna, Fogdens hus, Grankulla bostadshus och Järvelä.

Kvarnbackens mest kända byggnad var väderkvarnen som brann på 1930-talet. Byggnaderna på området har främst koncentrerat sig på hantering och lagring av spannmål. Hönsbacken, som antagligen byggdes som en ria på 1870-talet, omvandlades till ett bostadshus på 1920-talet.

Norra stranden av Lemlax strand har ända fram till 1920-talet fungerat som den primära förbindelsen till fastlandet. Utöver resorna och varutransporterna har stranden varit en aktiv fiskehamn, arbetarnas tvätt-, bad- och delvis boplats samt i slutet på 1800-talet även herrskapets fritidsmiljö. År 1919 öppnades släkten af Heurlins begravningsplats bredvid stranden. Bostadshuset vid stranden, Armola, har antagligen byggts som ett badhus för herrskapet år 1909.

Råbäcks tomt har fått sitt namn efter torparen Henrik Råbäck. Tomten är märkt redan på kartor från år 1905, och timmerhuset som står där nu är antagligen byggt på 1920-talet.

ENERGIVERKEN

På Qvidja gård utvecklar och utnyttjar vi förnybar energi. Gårdens energianläggningshelhet består av fyra delar: flisvärmeanläggningen, biogasanläggningen, trägasanläggningen och anläggningen för biometanisering. Alla har öppnats år 2017.

Från flisvärmeanläggningen får vi värme som används till exempel för att värma upp anläggningen för biometanisering. I anläggningen för biometanisering produceras Qvidjas huvudprodukt, biometan. I en alldeles ny typ av reaktor arbetar mikrober som i tusentals år har producerat metan i träsk med att omvandla koldioxid och väte till metan, som kan användas som trafikbränsle. Biometanproduktionen och reaktorförsäljningen sköts av företaget Q Power.

Väte får reaktorerna av koloxidgasen som bildas i trägasanläggningen. Biogasanläggningen kan i sin tur utnyttja det organiska avfallet som bildas på gården. Organiskt avfall får vi också utifrån, bland annat från fiskrensningsavfall. Koldioxiden i biogasen är också en råvara för metanproduktionen.

STALLET/LADUGÅRDEN

Ladugården av tegel hör till de ombyggnadsarbeten som Wolmar och Wilhelm af Heurlin satte igång när de köpte gården på 1860-talet.  Byggnaden ligger öst-västlig riktning i en backe som sluttar mot norr. Den norra väggen står på en hög stenfot murad av naturstenar. Bakom stenfoten har ursprungligen funnits dynglager som gått längs med hela byggnaden.

Den nästan 60 meter långa byggnaden hade en åtskild uppvärmd sida bara i östra ändan, som användes som stall. Det större utrymmet i västra ändan var för nötboskap. Ladugårdsköket och mjölkrummet byggdes i den nya södra flygeln på 1910- eller 1920-talet, då det fanns endast mjölkboskap i byggnaden. Senare har den låga flygeldelen använts som stall.

Ladugården har nu rustats upp till ett lösdriftsstall för gårdens hästar. Hästar är flockdjur och trivs i grupp, och de har i stallet uppdelats i gruppboxar, varifrån de fritt kan röra sig till inhägnaden och tillbaka.  Dynga utnyttjas som energi och gödsel på Qvidja.

VERKSTADEN

På Qvidjas hushållsgård står en verkstad av natursten och tegel som är byggd vid 1700–1800-talsskiftet.  I byggnaden finns fortfarande snickarverkstaden där många av gårdens möbler, dörrar och fönster är tillverkade. Byggnaden har antagligen byggts om till snickeri och smedja i början av 1930-talet, när den tidigare verkstaden blev ett kapell.

TRÄDGÅRDEN

Herrgårdar har traditionellt varit de första ställena dit både nya grödor och trädgårdsväxter har kommit, och dessa har sedan spridit sig till andra gårdar i närmiljön.

På 1700-talet ägdes och restaurerades Qvidja gård av apotekaren Lars Henrik von Mell, som var intresserad av trädgårdsskötsel och medicinalväxter. Von Mell lät bland annat bygga en stor trädgård med fruktträd på Qvidja.

I Qvidjas örtagård har man bland annat odlat dragon och andra örter från södern. För hemmabruk odlade man humle. I växthusen odlade man först grönsaker för försäljning, och senare bland annat vindruvor och tomater för eget bruk. Växthusen har senare rivits. Det finns många gamla lövträd på gården.

Vi tar även hänsyn till mångfalden när vi rustar upp Qvidjas grönområden. De rätta kombinationerna av växter lockar pollinerare och fjärilar och stöder jordmånens funktion.